Nattdjurets liv

Shoppingdag

2010-03-21T03:23:00.007+01:00

I det härliga vårvädret lockades vi ut på stan för en hel dag med fantastisk shopping. Dotter, +dotter och barnbarn. Garderoben för mitt (snart 2-åriga) barnbarn har krympt i takt med att hon växt =) Idag hade jag tur och fyndade i princip en hel garderob till henne. Allt dessutom på samma affär. Klänningen på bilden och den lilla boleron ingår, till detta ett par ljust lavendelfärgade tights. Förutom detta så inhandlades ytterligare en klänning i svart sammet,svarta silverglittriga tunna tights till, en kort jeanskjol med svart spets nedtill och tillhörande vit top med katt som har glittrande bling-bling krona på huvudet och texten queen of rock, svarta tights till detta. Ett par knalligt rosa glittertights och likadan top som föregående i rosa men då med hund med bling-bling krona. Mjuka sköna jeans med smocksydda muddar nedtill, modernt pösiga och en cerisfärgad bomullstunika med broderier. Vi hittade också två söta pyjamasar. Ett fynd gjorde jag också till mig själv, pösiga mjuka jeans med dragsko längst ned - sådana som jag älskar. Vi hann även med en storfika på café Törners, vår lilla stads bästa fik. Nu kan jag sova gott. Jag har även expanderat min farm idag =)

Facebook

2010-03-17T01:22:00.002+01:00

Jag som så länge har tänkt att "våga vägra facebook", tyckt att de som håller på med det är lite underliga, konstiga, ja rent av lite kufiska. Nu sitter jag där mycket av min lediga tid. Ja inte på själva facebook med vänkontakter och så, utan jag har fastnat i spelträsket =)Blev ombedd av en vän, som jag lärde känna via någon nätsida för flera år sedan, att sända något till honom på hans farm i FarmVille. Jaha, så började jag med det, och nu är jag fast. Det är sååååå roligt. Alldeles lagom fart för mig. Det känns som när jag var liten och älskade att sitta med kritor och fylla i de vackra bilderna i målarböcker. Detta är lite samma, men nu får jag välja själv till stor del hur bilden kommer att se ut, den förändras hela tiden och utifrån hur jag sköter om den, ja farmen alltså.

Men så, nu i kväll, ramlade jag försiktigt in i PetVille. Nu har jag skaffat mig ett alldeles eget litet virtuellt pet. Samma känsla även där. De vackra bilderna som skapas av att jag gör några klick här och där. Mitt eget pet är såååå gulligt. Jag är stormförälskad i henne, den lilla söta varelsen :)

Nu är det snart dags att skörda på farmen och sedan till att så nya grödor, håhåjaja.

Prinsesstårta

2010-03-14T23:22:00.002+01:00

Vi har firat sonens myndighetsdag =)
Han valde ungsstekt fläskytterfilé med potatisgratäng och den vackra och goda prinsesstårtan till efterrätt. Allt blev väldigt gott och hela middagen var oerhört lyckad. Hela familjen samlad. Till och med pappan kom och satt med för att fika en stund. Han fick också allt han önskade sig. men det får han ju nästan alltid, den älskade och specielle sonen.

Fallen - demoner

2010-03-10T21:02:00.004+01:00

Jag har haft jobbiga funderingar.Om någon sett filmen Fallen (1998) så vet ni ungefär vad min tankeverksamhet rör sig kring. Är det möjligt för en demon att ta plats i en människas kropp? Olika teorier och mestadels är det väl att tro eller inte som det handlar om. Jag har sett det ske och varit med om att uppleva detta fenomen. När det hände att demonen gick över till en person så förstod jag inte vad som hände med detsamma, men jag kände direkt en stark obehagskänsla och att något fasansfullt skedde. Hur gick det till? Personen som blev mottagare gick fram till den döda kroppen och lade sin hand på armen åt den döde, handen låg kvar en stund. Jag ville skrika - släpp - men min uppfostran för hur vi ska bete oss överskuggade min känsla för vad som var instinktivt rätt att göra. Jag kan säga att den moderna delen av hjärnan var starkare än den uråldriga delen. Och det är alltid den uråldriga delen som kan "känna" vad som är rätt. Enligt min tro.

Vad ledde detta till? Ja många års svåra lidanden för personen som blev mottagare, personlighetsförändring, rösten är annorlunda, delar av den gamla personen skymtar fram ibland, men mera sällan varefter tiden går. Jag måste skydda andra om jag kan i framtiden. Men det är en svår sak att säga till anhöriga att akta sig. Och att förstå sig själv att jag inte gjorde något när jag kunde.Jag tror att demoner finns och att de kan ta våra kroppar i boning så att vi blir värddjur för dem. Jag tror inte att de kan hoppa in i oss som i filmen Fallen dock. Det måste finnas mera substans innan ett övertagande kan ske

Helg!

2010-03-06T01:17:00.004+01:00

Å, så skönt!

Har just sett filmen District 9. Tänkvärd. Även fortsatt med den påbörjade storstädningen. Jag tar bara lite i taget, nån timme i taget sådär, inte ens varje dag, bara när jag orkar. Går i flyttankar, men har svårt att bestämma mig. Jag har gått med i facebook. Mest för att jag skulle hjälpa en arbetskompis som ville gå med, sen strulade det för henne och då tänkte jag... so what, jag ville se hur det fungerade. det blir säkert roligt. I morn barnvakt en liten stund och på söndag dop.

Edward Munch - skriet

2010-03-03T00:28:00.005+01:00

I några dagar (och många nätter)har jag känt det komma krypande. En inneboende oro som inte vill släppa taget. En darrning i själen som fortplantar sig till hjärtat. Egentligen sker alltsammans i hjärnan, men det är i de andra organen symtomen känns. Jag behöver vila varje dag efter att ha arbetat. Jag brukar njuta av den stunden och sova avslappnat ca 1-2 timmar. Detta går inte nu. Jag drivs av oron, hjärtat skenar och jag måste fylla tiden med något som upptar tankarna. I längden fungerar inte det för mig. Min kropp behöver vilan för att orka. De timmarna på eftermiddagen och kvällen är mina överlevnadsstunder, då jag har problem med nattsömnen. Även när jag inte vilar/sover då så infinner sig ingen nattsömn för mig som för de flesta andra människor. Så är det för oss nattdjur. Mina barn har ärvt denna plåga. Det är nu en ganska lång tidsperiod sedan jag senast kände av riktig ångest. Så är min önskan att det skall förbli. Jag avvaktar ännu till nästa vecka, ingen förändring - då träffar jag min läkare. Min största hjälp är arbetet, hundarna och barnbarnen, stunderna med dessa håller mig med näsan ovan vattenytan.

Rysk docka

2010-03-02T22:59:00.006+01:00

Två underbara dagar på mitt fantastiska arbete. Jag har en sådan tur som har ett jobb som känns som det roligaste som finns att göra. Fritt, självständigt, massor av ansvar och bara helt underbart. Dessutom..... bra med flextid! Och, världens bästa chef.

Ikväll har jag glatt mitt lilla barnbarn med en porslinsservis, vi hade roligt. Det är en sådan underbar känsla att se hennes glädje. Oj, vad vi fikade. Detta var en billig barnservis, men i mitt skåp hemma finns en riktig liten servis i fint porslin som väntar på att hon skall bli lite större. Med små söta moccakoppar i rosa, vitt och guld. Jag ropade in den på auktion för ca 15 år sedan. Den har hela tiden varit tänkt till mitt äldsta barnbarn.

I morgon är en spännande dag. Jag och min sambo skall gå för att se på en större lägenhet. Vi får se. Jag råkar älska denna som vi bor i nu, men man vet ju aldrig. Kanske är denna i morgon bara underbart vacker.

Jag fick något väldigt vackert av min äldsta dotter idag. En kjol och en tunika med unika mönster och broderier. Jag ser ut som en rysk docka i dessa.

Psyke och Soma

2010-02-28T23:47:00.003+01:00

Söndag!

Vi hade planerat att åka till byhåla. Min sambo ville uppvakta sin mor. Problemet är bara att jag hatar att åka dit, ja till byhåla alltså, inte till hans mor. Hon är jättebra och underbart snäll och trevlig. Nästa söndag måste jag åka dit på dop, min brorson döper sin förstfödda. Jag gjorde mitt bästa för att komma iväg. Men det fungerade inte. Jag avskyr det så mycket att jag mår dåligt av bara tanken på att tvingas åka dit. Jag kan verkligen känna att psyke och soma samarbetar, jag får huvudvärk, mera ont i nacken än vanligt, känner mig kraftigt illamående. Mitt humör rasar i botten och jag blir inte trevlig att vara med. Vi blev lite osams min sambo och jag, han har svårt att förstå att jag känner en sådan avoghet mot att åka till byhålan. I alla fall så bestämde jag mig för att inte, jag ville inte ha en tvångsdag. Sedan mådde jag jättebra. Sov några timmar och gick på långpromenad med vovvarna. Faktiskt den första riktigt långa promenaden sedan kylan bet sig fast här. Den släppte i fredags. Äntligen!

Såg en jättebra film på bio i fredags, Shutter Island, en riktigt djup psykologisk gåta. Jag läste bokem den bygger på för flera år sedan, filmen var snäppet bättre, och det är ju lite ovanligt. Jag funderade lite på varför Leonardo Di Caprio faller så många i smaken? Jag har träffat killar som gärna skulle träffa just honom för att ha en underbar stund med kärlek, och detta är killar som i övrigt erkänner sig till heterosexualitet. Jag tror att det kan vara hans "barnsliga" utseende. Alltså han ser helt vuxen och manlig ut, men han har kvar de barnsliga runda kinderna, näsan, de klara runda ärliga ögonen, ännu ej beslöjade med vuxenhetens uppgivenhet. Han ser bara så fantastikst "Cuddly teddybear"-aktig ut.

Nu håller en av mina vovvar på att sakta men säkert mala ner soffan så jag måste snabbt avsluta.

Vilodag

2010-02-25T01:22:00.004+01:00

Tillbringat det mesta av dagen inom sjukvårdens väggar. Från morgonen tillsammans med dottern och de små rosorna i mitt liv, mina små barnbarnsflickor. Den minsta (ännu egentligen inte född) skulle undersökas,vägas, mätas och tas prover på. Storasyster undersöktes för höfterna. Vi tycker att hon har dålig balans när hon går. Men läkarna på barnmottagningen kunde inte finna något speciellt. Fortsätt att hålla uppsikt bara sa de.

Lunchen inhämtades ifrån Daffys, god sallad men tyvärr inte så gott bröd. Efter detta så vidare för att hämta sonen och följa med honom till BuP. Träffa samtalsterapeut och psykiatriker. Puuuuhhhhh..... det tar enorm energi. känslan när vi sitter där är som att vara med i en film med Bad cop, Good cop. Det känns som att vi inte kommer någonstans, efter att ha slagit huvudet i väggen i snart 3 år så känner jag mig något utmattad. Sonen var dock nöjd.

Avslutade kvällen med sevärd film, Pelham 123. Min käre sambo somnade, han jobbar för mycket, så jag såg slutet själv.

Sömnlösheten och ångestkänningar jagar mig i natten.

Neonatal

2010-02-23T00:36:00.006+01:00

Jag har vunnit högsta vinsten!

Mitt lilla barnbarn som föddes i vecka 33 överlevde. Det var oerhört kritiskt under det första dygnet. Mycket beroende av att personalen på BB-avdelningen inte tog hänsyn till att min dotter är lågtempare. Trots att hon sade till om detta ett flertal gånger. När hon har 37,6 (vilket i sig redan är en temperaturstegning)så är det som att det stora flertalet har minst 38,6. Lillan föddes med akutsnitt och en svår infektion, infektionen hade även min dotter. På grund av att fostervattnet gått, och hon trots att hon vid sin förra förlossning hade problem med lite fostervatten så tog man inte detta i beaktande. När lillan plockades ut var det nästan inget fostervatten kvar. Detta gjorde det väldigt lätt för bakterier att vandra upp i livmodern. Tack vare fruktbarhetsgudinnan och livgiverskan Frejas välvilja föddes ungen med en livsvilja värdig en uråldrig asakvinna. Redan efter 1 vecka på neonatalavdelningen åkte hon hem. Idag vägde hon sig till 2.200gram. 3 veckor och 1 dag ung. Hon äter allt hon orkar för att snabbt växa och få busa med storasyster och momma.

Pussar till mina ungar.

Förtidig födsel

2010-01-31T00:36:00.004+01:00

Kl 04.30 ringde telefonen!Vattnet hade gått, och det är 6 veckor kvar till beräknad tid för lillasysters födelse.

Snabbt på med kläder och ut i -23 graders kyla för att åka hem till min dotters familj. När jag kom fram så hade min dotter redan åkt in till sjukhuset med ambulansen. Min svärson åkte efter när jag kom.

Trots all oro idag så hade vi en fantastiskt härlig dag med mitt lilla barnbarn som är 1,5 år. Moster som bor i närheten kom också. Vi började dagen med gemensam frukost. Lite lek, vilopaus och sedan mera lek och gott eftermiddagsfika. Sedan blev vi soffpotatisar alla tre.

Vi fick lov att avbryta det för matlagning. Då hade min gulliga svärson dagen innan förberett en stor gryta med korv stroganoff. Mmmmmm... jättegott. Vi hade en mysig kväll innan lilla pappa kom hem ifrån mamma som nu är kvar på sjukhuset. Babyn håller sig kvar inne i magen, det finns fostervatten kvar och tydligen så nybildas det även. Varje timme utan att baby lillasyster föds är viktig. Nu skall jag lägga mig, telefonen kan ringa när som helst och det är dags. Skyddsängel för lillasyster.... var stark.

DEPRESSION

2010-01-30T01:27:00.000+01:00

Depression, återigen!

För vilken gång i ordningen går inte att minnas. Denna gång har den nu endast varat i dryga 3 veckor. Endast mina närmaste känner till det.

Arbetet är det som håller mig igång med rutiner och då kan jag släppa de loopande tankarna för den tiden.

Den övriga tiden är svår och tung. Dock har jag varit med om värre. Kvällarna är värst. Då smyger de onda tankarna över mig. Vill jag vara kvar här? Mitt intellekt som fungerar övrig tid av dygnet säger ja. Jag har ansvar för barn, barnbarn, sambo och mina djur. Men när de tunga tankarna styr............ då räcker inte den övertygelsen. Jag känner mig som en börda. Det är inte trevligt med en depresserad människa.

Jobbigast är allt med min son, snart 18 år. Han är elak mot mig, han har det svårt, mår dåligt, känner sig sviken av sin far, men till honom visar han inget sådant. Jag är containern där han stoppar in all ilska, frustration och hat. Kallar mig CP, störda jävel, skriker - stäng dörren, prata inte med mig. Det är jobbigt att du finns här. Jag avskyr dina äckliga hundar. Detta är dagliga utbrott. Jag förstår honom, han har bara mig att få utlopp för dessa känsloyttringar.

Jag hjälper honom på alla sätt. Han saknar aldrig något, han kan ringa när som helst och vi hämtar och kör honom, även på nätter när han är ute. Vi gör allt för honom.

I natt försvann han och lämnade inget meddelande och hade stängt av mobilen. Han går på skolan när han orkar. Han har svåra sömnstörningar, när han vet att han skall upp nästa dag kan han inte sova alls. Han studerar halvtid, läser in 3 ämnen.

För mig är det helt OK att han bor hemma och gör det han klarar med skolan tills han är mogen för nästa steg, Själv är hans dröm nu att få egen lägenhet, så att han skall slippa mig. Han har ingen ekonomi alls, studiebidrag - 1050 kr och underhållsstöd 1273 kr / månaden. det räcker inte till en hyra.

Min ork är nu nästan helt slut. Jag fasar för att åka hem varje dag. Jag klarar inte längre av aggressiviteten. Jag flydde från min ex-man (min sons far) för att överleva. Nu känns det som att min son utsätter mig för samma terror, om inte värre. Hans krav på mig är oöverstigliga. Jag klarar inte att betala hans hyra och mat och allt hans leverne om han skall ha egen bostad.

Till saken hör att min son har en problematik, ADD ( ej diagnostiserad) social fobi. Han klarar inte av vardagen, med att hålla rätt på tider, papper, information. Han glömmer att låsa dörren etc. Han klarar inte av framförhållning, allt skall ske direkt när han kommer på det.

Att flytta till hans far är otänkbart. Han dricker, hans sambo dricker och de mår båda inte bra. När min son träffar sin far, eller vet att han skall träffa honom så är han på uruselt humör i flera dygn. Då är han helt otalbar. Jag får bara elaka svar och ombeds att försvinna från hans åsyn.

Jag önskar ofta att jag inte vore den snälla empatiska och förstående människa jag är. Men jag kan inte lägga på honom ytterligare bördor. Om han inte har mig att ta ut sin ilska och hat på, då kommer den att rikta sig åt annat håll.

Livet är nu tungt.

Färdigt julstök

2009-12-17T00:28:00.001+01:00

Och så här snyggt blev julstöket när det blev klart. Undrar hur bilderna kommer att bli ifrån nästa års julstök =)

Julstök 2009 i nattdjursfamiljen

2009-12-16T23:33:00.001+01:00

Här ser vi dotter och plusdotter som har påbörjat det stora julstöket. Det var ett komplicerat och väldigt svårt bygge. Pepparkaksbyggena vi gjort genom åren kan inte mäta sig med detta. Som tur är så har vi ju M som kan allt sånt här. Tillsammans är dessa oslagbara. Det tog ganska många timmar, men det brukar ju allt stök göra. Dryga 3 timmar innan vi var klara. Då var klockan lite över 1 på natten.

Även lillebror skymtar, han julstökar på sitt eget sätt. Även husse i familjen stökade på sitt eget vis, men han fick inte vara med på bild.

Några glada som hjälpte till var i alla fall alla djuren i familjen. De tyckte att det blev mycket bra. Tillsammans tog vi ett enhälligt beslut om att nästa års julstök skall utföras på bowlinghallen, då intar vi mat och god dryck där. Som dottern så klokt sa... det är inte vad vi gör, utan att vi gör något tillsammans som är det viktigaste. Sen att de manliga delarna av familjen uppskattar sina fina sängar, det är ju härligt det också.

Lucia 2009

2009-12-13T00:58:00.003+01:00

Det gick ännu fortare den här gången. Ja, sen jag packade ned tåget från förra gången. Underligt. Lucia är det enda jag finner någon glädje i med denna månads firande. Den stora högtiden gillar jag inte alls, men det skriver jag om den annan gång. I år blev jag besviken, nu har jag ju ett barnbarn som går på dagis och jag hade sett fram emot att få vara där på hennes lucia-firande. Ja, vad händer. Nej..de har inget sådant på hennes dagis, vilket skitställe. Avdelningen skatan. Måste vara det sämsta dagiset på jordklotet enligt min mening. Slapp och slö personal som inte orkar ordna det för barn och deras anhöriga. Som tur är så slutar hon snart där.

Vi hade annars skitkul igår på utången. Började kvällen med mat på Bishops Arm Förrätten blev en enkel white lady (jag var inte såväldigt hungrig) oxfile med rött vin (shiraz) i tog efterrätt, glass med bär. Rundan fortsatte sedan till Captain cook där vi tog en drink (Tom Collins) sedan drog vi till Simon och Viktor. Där intog vi drinkar(mera Tom Collins) fick faktiskt ett par tjejer till i baren att beställa samma, shots och öl. Trevligt och roligt sällskap. Blev tipsad om en fin luciakonsert söndag kväll i Nässkotts kyrka, en sångerska som skall vara helt fantastisk. Jag funderar på det......

Idag har det mest varit ryggläge som gällt, en och annan luftning av vovvarna dock. Dessutom såg jag filmen, män som hatar kvinnor i kväll. Jag måste säga att jag tycker den är jättebra, vilken intrig. I morn ser jag flickan som lekte med elden till frukostbrickan..

Utgång

2009-12-10T17:04:00.002+01:00

I morgon Fredag! Härligt!

Och, för en gångs skull blir det utgång. Jag hade hoppats att min kusin skulle hänga på, men, hon kunde ju inte. Som tur är så har jag några roliga vänner som såklart är sugna på att ha lite kul. Från 18 så är det fest som gäller, sprit, öl och vin.

Återstår bara att fundera på vad jag skall slänga på mig för trasor.

Svart, svart, svart.............................

2009-12-09T17:52:00.001+01:00

Ute är det svart, svart. Knappt dagsljus en enda stund. Idag har jag haft min lediga sjukdag. Jag använder dessa dagar till 100%. Jag sov fram till 11.30, då puffade vovvarna igång mig... nu måste vi ut matte, sa de. Det var med tunga steg jag masade mig runt med dem. Jag delar upp dem i två olika gäng. Just nu så får valpen Ull gå med den gamla vovven, för att inte lära sig allt bus som min jourhund har. Nåväl, väl inne igen vid 12.30 så åt jag lite frukostbricka på sängen, till detta avnjöt jag, min vana trogen, en film. Det passade med sömnlös........ Av min sömnlöshhet märks inget just nu (utom på nätterna då) 14.30 somnade jag om och tvingade mig själv upp ur sängen vid 16.30, med hjälp av alarmet på mobilen då. Vovvarna är tvungna att få ut lite mera än det jag vaknar till själv. Jag tröstar mig med att det snart vänder, jag skall ta fram Luciatåget snart nu, vilken dag som helst.

Vi hann aldrig att ta den där ölen................

2009-12-09T01:59:00.002+01:00

Vår arbetskollega lämnade oss i lördags

Plötsligt och utan förvarning. Det finns så många minnen av dig när vi talar samman om dig. Alla har sina speciella minnen. Du var en person som berörde, ingen som träffade dig kunde låta bli att ha sin uppfattning om dig. Du var en glad, omtänksam, rolig, orädd kamrat. Aldrig rädd att säga din uppfattning, oavsett om den inte stämde överens med vad andra kunde tycka. Ständigt arbetade du för att få till en bättre möjlighet för oss alla. Att gå framåt.

För dina närmaste vänner ställde du alltid upp, i allt de behövde. Du kunde alltid dra ett skämt, inte alla tyckte att alla var så passande. Men inget var med elakt uppsåt. För en del upplevde dig som bufflig, vi andra visste att du var en annan, en hjärtevarm och den mest vänliga kille. Du trivdes bra i kvinnligt sällskap. Aldrig utmanande, alltid i kompisrelation. Ingen kunde som du sjunga..... nu tändas åter ljusen i vår lilla stad.

Tomrummet är här hos oss nu. Du kommer att glädja de andra som gått före dig. En dag skall du igen berätta vitsar och kanske kan vi ta ölen då... till dess, på återseende. Kram.

Rädda hundar, fyllekärringar och pensionärer

2009-12-02T19:35:00.001+01:00

Detta hände oss i fredags.

Vi var hemma och hade en myskväll. Jag är alltid helt slut på fredagarna efter en hel arbetsvecka. Nåväl, vi tog våra vovvar för att gå ut på kvällspromenad. Då står det tre glada (galna) kvinnor på loftet, gäster hos min granne som firade något. De stod där i sina finaste kläder, långa gamla kjolar och klänningar. Deras magra armar skakade lite i kylan och de kloliknande rödmålade fingararna grep hårt om vita pinnar, vilka de girigt stoppade in i sina vackert målade läppar. Det röda och rosa som de målat med hade börjat att suddas ut något vartefter de slickat sig om munnarna när de inmundigat de röda dryckerna (jag såg glasen i fönstret). De skakade i kylan och de skrattade högt och gällt.

Min stackars lilla underbara Frö-gumman blev alldeles uppskrämd, hon är inte alls van vid sådant. Hon visade dem genast vad hon tyckte genom att, strax efter att vi passerat dem, sätta ned sin lilla rumpa och kissa på loftgången. Det var bra gjort tycker jag.

När vi sedan gick ut för sista gången den kvällen så stod samma damer där igen när vi skulle gå in. Då hade de druckit ännu mera av den röda drycken. Så, de hade blivit väldigt stora, vackra, och oerhört modiga. De sade till oss: Hur gick det med kisserierna? Nu hade ni allt tur, det där ska ni städa bort.

Vi gick bara in.

Nästa dag syntes inget av kisset. Men av de magra, festklädda, modiga damerna syntes spår av pappersprickar som de kastat över sin vän som firade något (de ligger faktiskt kvar ännu, pappersprickarna alltså).

Vi gick denna dag till macken för att fira helgen med att köpa lussekatter. Då fick vi med oss pensionerade lussekatter, dem ser ni på bilden. Ungefär så skrövliga är också minnet av min grannes vänner. Jag tror att även de var pensionärer.

Älskade , Älskade B

2009-11-18T02:22:00.001+01:00

Idag har jag fyllt år, hälften av hundra.

Vem har stått vid min sida och hjälpt mig med firandet? Min helt underbare sambo.

Att jag kan bli så arg ibland, det är konstigt. Som tur är så blir även han det då och då. Så vi är lika på det sättet. Vi kan förstå varandra.

Tack älskling för frukost på sängen, att du skötte kalaset och all disk och plock efteråt.

I morgon får vi veta hur vår älskade stora vovve mår egentligen. Jag är såååå orolig för henne. Sitter uppe och kan inte sova. Äskade vovve, Mattes ögontröst

Blev Galen - pengabråk

2009-11-14T00:03:00.001+01:00

Åker glatt iväg och hämtar min sambo efter att han slutat jobba, vid ca. 09.30 tiden. Allt är bra. Vi skyndar runt i den STORA butiken, plockar ned allt möjligt som vi behöver. Sockor till honom och sonen (min), ost, isbergssallad, hundgodis, hundkoppel /Tias är trasigt, pepsi max, clementiner, pizza, billys piroger, cigaretter till sonen (min).

Sambon hade fått pengar idag, mina är slut................................................................

Sedan, när vi packat ner varorna säger han, måste du ha 400 fast vi handlat? Då tappade jag humöret helt. Faaaan.

Efter att blivit trakasserad i 26 år av min ex-man, gällande just ekonomi, att jag gjorde av med alla pengar (på mat och barnen) att jag jobbade för lite... bara 6 timmar om dagen + resor till och från jobbet som tog ca 3 timmar med att hämta på dagis när barnen var små och jag inte hade varken körkort eller bil. Att han fortsatte att trakassera och mobba mig ekonomiskt när jag blev sjuk i fibromyalgi, kraftiga kotförskjutningar i ryggen, bröstryggen och nacken, och då tog jag ensam hand om sonen som var liten och hade svåra allergier och nästan aldrig sov, samt flickorna som gick i mellanstadiet. Då hade han fullt upp med att jobba på sin karriär, jobba massor och resa på utlandsjobb etc. gå utbildningar osv.

Sedan när jag började plugga på högskolan för att ta mig tillbaka på arbetsmarknaden, då var det endast tack vare honom jag lyckades överleva, påpekade han ständigt. Trots att jag sedan jobbat heltid på en bra tjänst med god lön så fortsatte han ändå att trycka ned mig. Sedan skiljdes vi äntligen. Så nu slipper jag den skitstöveln.

Jag vill ALDRIG uppleva detta igen. Så jag blev galen på min sambo. Nu ligger han och gnäller över varför jag inte bryr mig om honom. Att säga förlåt, det räcker inte alltid.

Välkommen till Försäkringskassan

2009-11-02T23:57:00.002+01:00

Försakningskassan

Idag hade jag igen den underbara förmånen att få vidtala min egen handläggare. Hon är sååå intelligent. Som en gammal skrift ifrån tidigt 50-tal. Egna tankar och att arbeta för sina klienter, nej, att följa paragrafer - ja. Tolka läkarintyg - svårt. Behöver ständig backup av föredragande. Försöker avsäga sig sin egen roll. Alltså, värdesätter ej sitt eget arbete. Eller... förstår det ej. För mig är det lika illa.

Min läkare har fått stroke. Ny läkare i morgon, nytt liv kanske. Nytt hopp.

Jag blev rejält osams med handläggaren. Var är alla ni andra sjukskrivan som inte är nöjda?

Renrasig Podenco

2009-10-08T23:38:00.001+02:00

Jag väntar nu med lite lätt spänning på nästa vecka!

Då kommer fröken Frö- Nova. Och en till.

Frö har visat sig komma att bli en mycket spännande bekantskap då hon är en långhårig podenco.Inom rasen finns korthårig, strävhårig och långhårig.

Podencon är en jagande hund som ofta jagar i flock. Då med tikar i flocken, endast en hane tillåts, de "ställer till bråk" Va! är det möjligt.... hanar (nu tänker jag inte på hunddjur) ställer väl aldrig till bråk. Endast familjetragedier (visst ja, det är en helt annan diskussion det)

Podenco saluki är mycket, mycket ovanlig i Sverige. Kanske finns någon mera? hör gärna av dig i så fall.

Nu har jag haft fullt upp med att söka finna fina hem till mina två jourhundar, det har visat sig att det finns mycket underliga människor. En hel del passar inte alls att ha vovve.

Vi får se, det blir nog ordning på det med. Annars så har jag övat mig nu i några år med att få ordning på en ostyrig tonåring. Och det tycks lyckas det med. Även om jag misströstat många gånger...så nu har jag funnit fast mark under fötterna igen.

Välkommen Podenco.

Kryckor

2009-09-20T14:03:00.001+02:00

Jaha, så har jag fått "hälsporre". Enligt akutläkaren........................

Tar mig fram med kryckor, hjälpligt. Oraoar mig lite för att jag känner att även den vänstra foten kanske blir likadan??

Nåväl, jag tänker jobba i morgon måndag i alla fall. Trots att jag går och står i arbetet hela dagen. Jag får tala med chefen och känna hur det fungerar. Möjlkigen får jag acceptera att sjukskriva mig några dagar eller någon vecka men, jag får vänta och se. Det är svårt att klara sig på de små pengarna som jag får från försäkringskassan.

Nu väntar jag på mina nya vovvar dessutom. Ocj då behöver jag mina fötter.

Jag är ändå lyckligt lottad. Min sambo som är fantastisk och sköter om allt jag inte klarar av att göra just nu. Jag är i sanning tacksam över honom =)

vargtimmen

2009-07-30T03:56:00.002+02:00

Utmattad efter lång dag.

Biopsin var mycket obehaglig, troligtvis ingen cancer i alla fall. Några veckor att vänta på provsvar.

Mest väntar jag på min hund som skall komma ifrån Spanien, och ytterligare en som jag skall ha som fosterhund på jour. Skall jag månne behålla den, kanske. Den är så vacker, vi får se hur de går ihop de tre gynnarna.

Nu har jag nästan färdigställt barnbarnets ettårspresenter. Lådorna blev snygga. På dynorna gjorde jag ett överdrag av ett tyg ned Nalle Puh. Och fullt med leksaker inuti. =)

I mogon bakar jag tårtor.

Har sett på Lost så jag känner mig nästan som att jag är med där på ön. Det är också ett sätt att fira semester, i hemmet. Det blir bara mer och mer invecklat och spännande.

Lost; målat och bio

2009-07-25T01:48:00.001+02:00

Dagen började med att sova länge. Behöver vila efter den fruktansvärda undersökningen och provtagningen.

Hundpromenad och sen fyra avsnitt av Lost.

Påbörjat att måla två trälådor med hjul vilka jag ämnar ge min dotterdotter på hennes ettårsdag nu nästa fredag. Lådorna har jag fått. De är rejäla och har 4 trähjul. Jag målar dem i antikvitt och skall göra lock som jag skall sätta dyna på och klä med vackert tyg.

Inuti dem skall det vara fullt med roliga leksaker för en ettåring. Jag handlar nästan allt på second hand. För det mesta på Kupan, röda korsets butik. Jag har olika sorters trälok, träklossar, träpussel, roliga pennfodral som hon kan öva att dra upp och stänga dragkedjan med.

I kväll åkte vi hem till dem (dotter, sambon o barnbarnet) för att hälsa på lite snabbt. Det gick inte bra. Min dotter var på uruselt humör. Jag ville ha lite kaffe, det blev då delegerat till hennes sambo som redan hade fullt upp med att laga mat. Sen skällde hon på mig för att jag pratade med barnbarnet på mitt vis, jag sade nåt som inte passade dottern. Jag blev jätteledsen. Det jag sade var att jag tycker så mycket om hennes små fötter. Jag vill alltid lukta på dem, jag tycker att de är små goda ostfötter. Så får jag inte säga, för dottern tycker inte om det och hon skall själv bestämma över sitt barn säger hon. Jag försökta framhärda i att det jag och flickan pratar om är mellan oss, men det föll inte i god jord.

Jag sade att vi tar kaffet en annan gång och sedan gick vi. Vi åkte och tog en Latte på ett cafe, sedan gick vi på bion. Trots allt, en bra dag.

Jag har mått ganska bra idag, men så har jag vilat mycket i flera dagar nu. Vi får se hur det går nu när jag börjat att sänka kortison dosen??

Nu skall jag lägga mig och se mera Lost.

Sköldkörtelbiopsi

2009-07-21T17:20:00.001+02:00

Gruvar mig för morgondagen. Skall göra en biopsi på min sköldkörtel. Har varit sjuk sedan i februari. Trött, feber, ont i halsen. Underlig sjukdom. Orkar fortfarande inte göra nästan någonting, trots att jag ätit kortison i flera månader. Sjukskriven ytterligare 4 veckor. Sen får man se. Ja inte vet man riktigt säkert idag om försäkringskassan kommer att betala sjukersättning. Jag har inte hört att så inte är fallet, men... en viss osäkerhet känns råda.

Vårt land har blivit ett underligt land.

Mitt älskade lilla barnbarn kom och piggade upp mig, hade med sig nybakade bullar och munkar till frukost idag.

Nu skall jag sy deras gardiner och åka till dem med dessa senare i kväll. När min sambo jobbat klart och kommit hem.

Kvällens stora fråga? Skall jag falla för frestelsen och köpa Ben o Jerry glass?

Lost

2009-07-21T00:48:00.001+02:00

Börjar med det som ligger mig närmast i intresse just nu. Lost. Ser mig genom säsongerna, ser om och ser om. Blir beroendeframkallande. Härligt..............................

Min favorit är Charlie, gulleplutten. (Han charmade mig redan i Sagan om ringen, den lille PIP)

Jag trodde inte att det var sant när det verkade som att han skulle dö i början. Nåväl, det blev bättre.

Nu skall jag lägga mig, sambon har äntligen somnat (han jobbar i morn) sätta på avsnitt ett och titta så länge jag orkar =)

Här är det regn, regn o regn, härligt................................