onsdag 18 november 2009

Älskade , Älskade B



Idag har jag fyllt år, hälften av hundra.




Vem har stått vid min sida och hjälpt mig med firandet? Min helt underbare sambo.




Att jag kan bli så arg ibland, det är konstigt. Som tur är så blir även han det då och då. Så vi är lika på det sättet. Vi kan förstå varandra.




Tack älskling för frukost på sängen, att du skötte kalaset och all disk och plock efteråt.




I morgon får vi veta hur vår älskade stora vovve mår egentligen. Jag är såååå orolig för henne. Sitter uppe och kan inte sova. Äskade vovve, Mattes ögontröst




lördag 14 november 2009

Blev Galen - pengabråk

Åker glatt iväg och hämtar min sambo efter att han slutat jobba, vid ca. 09.30 tiden. Allt är bra. Vi skyndar runt i den STORA butiken, plockar ned allt möjligt som vi behöver. Sockor till honom och sonen (min), ost, isbergssallad, hundgodis, hundkoppel /Tias är trasigt, pepsi max, clementiner, pizza, billys piroger, cigaretter till sonen (min).



Sambon hade fått pengar idag, mina är slut................................................................



Sedan, när vi packat ner varorna säger han, måste du ha 400 fast vi handlat? Då tappade jag humöret helt. Faaaan.



Efter att blivit trakasserad i 26 år av min ex-man, gällande just ekonomi, att jag gjorde av med alla pengar (på mat och barnen) att jag jobbade för lite... bara 6 timmar om dagen + resor till och från jobbet som tog ca 3 timmar med att hämta på dagis när barnen var små och jag inte hade varken körkort eller bil. Att han fortsatte att trakassera och mobba mig ekonomiskt när jag blev sjuk i fibromyalgi, kraftiga kotförskjutningar i ryggen, bröstryggen och nacken, och då tog jag ensam hand om sonen som var liten och hade svåra allergier och nästan aldrig sov, samt flickorna som gick i mellanstadiet. Då hade han fullt upp med att jobba på sin karriär, jobba massor och resa på utlandsjobb etc. gå utbildningar osv.



Sedan när jag började plugga på högskolan för att ta mig tillbaka på arbetsmarknaden, då var det endast tack vare honom jag lyckades överleva, påpekade han ständigt. Trots att jag sedan jobbat heltid på en bra tjänst med god lön så fortsatte han ändå att trycka ned mig. Sedan skiljdes vi äntligen. Så nu slipper jag den skitstöveln.



Jag vill ALDRIG uppleva detta igen. Så jag blev galen på min sambo. Nu ligger han och gnäller över varför jag inte bryr mig om honom. Att säga förlåt, det räcker inte alltid.



måndag 2 november 2009

Välkommen till Försäkringskassan

Försakningskassan

Idag hade jag igen den underbara förmånen att få vidtala min egen handläggare. Hon är sååå intelligent. Som en gammal skrift ifrån tidigt 50-tal. Egna tankar och att arbeta för sina klienter, nej, att följa paragrafer - ja. Tolka läkarintyg - svårt. Behöver ständig backup av föredragande. Försöker avsäga sig sin egen roll. Alltså, värdesätter ej sitt eget arbete. Eller... förstår det ej. För mig är det lika illa.

Min läkare har fått stroke. Ny läkare i morgon, nytt liv kanske. Nytt hopp.

Jag blev rejält osams med handläggaren. Var är alla ni andra sjukskrivan som inte är nöjda?