Idag har jag fyllt år, hälften av hundra.
Vem har stått vid min sida och hjälpt mig med firandet? Min helt underbare sambo.
Att jag kan bli så arg ibland, det är konstigt. Som tur är så blir även han det då och då. Så vi är lika på det sättet. Vi kan förstå varandra.
Tack älskling för frukost på sängen, att du skötte kalaset och all disk och plock efteråt.
I morgon får vi veta hur vår älskade stora vovve mår egentligen. Jag är såååå orolig för henne. Sitter uppe och kan inte sova. Äskade vovve, Mattes ögontröst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar