Psyke och Soma

Söndag!

Vi hade planerat att åka till byhåla. Min sambo ville uppvakta sin mor. Problemet är bara att jag hatar att åka dit, ja till byhåla alltså, inte till hans mor. Hon är jättebra och underbart snäll och trevlig. Nästa söndag måste jag åka dit på dop, min brorson döper sin förstfödda. Jag gjorde mitt bästa för att komma iväg. Men det fungerade inte. Jag avskyr det så mycket att jag mår dåligt av bara tanken på att tvingas åka dit. Jag kan verkligen känna att psyke och soma samarbetar, jag får huvudvärk, mera ont i nacken än vanligt, känner mig kraftigt illamående. Mitt humör rasar i botten och jag blir inte trevlig att vara med. Vi blev lite osams min sambo och jag, han har svårt att förstå att jag känner en sådan avoghet mot att åka till byhålan. I alla fall så bestämde jag mig för att inte, jag ville inte ha en tvångsdag. Sedan mådde jag jättebra. Sov några timmar och gick på långpromenad med vovvarna. Faktiskt den första riktigt långa promenaden sedan kylan bet sig fast här. Den släppte i fredags. Äntligen!

Såg en jättebra film på bio i fredags, Shutter Island, en riktigt djup psykologisk gåta. Jag läste bokem den bygger på för flera år sedan, filmen var snäppet bättre, och det är ju lite ovanligt. Jag funderade lite på varför Leonardo Di Caprio faller så många i smaken? Jag har träffat killar som gärna skulle träffa just honom för att ha en underbar stund med kärlek, och detta är killar som i övrigt erkänner sig till heterosexualitet. Jag tror att det kan vara hans "barnsliga" utseende. Alltså han ser helt vuxen och manlig ut, men han har kvar de barnsliga runda kinderna, näsan, de klara runda ärliga ögonen, ännu ej beslöjade med vuxenhetens uppgivenhet. Han ser bara så fantastikst "Cuddly teddybear"-aktig ut.

Nu håller en av mina vovvar på att sakta men säkert mala ner soffan så jag måste snabbt avsluta.

Vilodag

Tillbringat det mesta av dagen inom sjukvårdens väggar. Från morgonen tillsammans med dottern och de små rosorna i mitt liv, mina små barnbarnsflickor. Den minsta (ännu egentligen inte född) skulle undersökas,vägas, mätas och tas prover på. Storasyster undersöktes för höfterna. Vi tycker att hon har dålig balans när hon går. Men läkarna på barnmottagningen kunde inte finna något speciellt. Fortsätt att hålla uppsikt bara sa de.

Lunchen inhämtades ifrån Daffys, god sallad men tyvärr inte så gott bröd. Efter detta så vidare för att hämta sonen och följa med honom till BuP. Träffa samtalsterapeut och psykiatriker. Puuuuhhhhh..... det tar enorm energi. känslan när vi sitter där är som att vara med i en film med Bad cop, Good cop. Det känns som att vi inte kommer någonstans, efter att ha slagit huvudet i väggen i snart 3 år så känner jag mig något utmattad. Sonen var dock nöjd.

Avslutade kvällen med sevärd film, Pelham 123. Min käre sambo somnade, han jobbar för mycket, så jag såg slutet själv.

Sömnlösheten och ångestkänningar jagar mig i natten.

Neonatal

Jag har vunnit högsta vinsten!

Mitt lilla barnbarn som föddes i vecka 33 överlevde. Det var oerhört kritiskt under det första dygnet. Mycket beroende av att personalen på BB-avdelningen inte tog hänsyn till att min dotter är lågtempare. Trots att hon sade till om detta ett flertal gånger. När hon har 37,6 (vilket i sig redan är en temperaturstegning)så är det som att det stora flertalet har minst 38,6. Lillan föddes med akutsnitt och en svår infektion, infektionen hade även min dotter. På grund av att fostervattnet gått, och hon trots att hon vid sin förra förlossning hade problem med lite fostervatten så tog man inte detta i beaktande. När lillan plockades ut var det nästan inget fostervatten kvar. Detta gjorde det väldigt lätt för bakterier att vandra upp i livmodern. Tack vare fruktbarhetsgudinnan och livgiverskan Frejas välvilja föddes ungen med en livsvilja värdig en uråldrig asakvinna. Redan efter 1 vecka på neonatalavdelningen åkte hon hem. Idag vägde hon sig till 2.200gram. 3 veckor och 1 dag ung. Hon äter allt hon orkar för att snabbt växa och få busa med storasyster och momma.

Pussar till mina ungar.