Psyke och Soma

Söndag!

Vi hade planerat att åka till byhåla. Min sambo ville uppvakta sin mor. Problemet är bara att jag hatar att åka dit, ja till byhåla alltså, inte till hans mor. Hon är jättebra och underbart snäll och trevlig. Nästa söndag måste jag åka dit på dop, min brorson döper sin förstfödda. Jag gjorde mitt bästa för att komma iväg. Men det fungerade inte. Jag avskyr det så mycket att jag mår dåligt av bara tanken på att tvingas åka dit. Jag kan verkligen känna att psyke och soma samarbetar, jag får huvudvärk, mera ont i nacken än vanligt, känner mig kraftigt illamående. Mitt humör rasar i botten och jag blir inte trevlig att vara med. Vi blev lite osams min sambo och jag, han har svårt att förstå att jag känner en sådan avoghet mot att åka till byhålan. I alla fall så bestämde jag mig för att inte, jag ville inte ha en tvångsdag. Sedan mådde jag jättebra. Sov några timmar och gick på långpromenad med vovvarna. Faktiskt den första riktigt långa promenaden sedan kylan bet sig fast här. Den släppte i fredags. Äntligen!

Såg en jättebra film på bio i fredags, Shutter Island, en riktigt djup psykologisk gåta. Jag läste bokem den bygger på för flera år sedan, filmen var snäppet bättre, och det är ju lite ovanligt. Jag funderade lite på varför Leonardo Di Caprio faller så många i smaken? Jag har träffat killar som gärna skulle träffa just honom för att ha en underbar stund med kärlek, och detta är killar som i övrigt erkänner sig till heterosexualitet. Jag tror att det kan vara hans "barnsliga" utseende. Alltså han ser helt vuxen och manlig ut, men han har kvar de barnsliga runda kinderna, näsan, de klara runda ärliga ögonen, ännu ej beslöjade med vuxenhetens uppgivenhet. Han ser bara så fantastikst "Cuddly teddybear"-aktig ut.

Nu håller en av mina vovvar på att sakta men säkert mala ner soffan så jag måste snabbt avsluta.