I några dagar (och många nätter)har jag känt det komma krypande. En inneboende oro som inte vill släppa taget. En darrning i själen som fortplantar sig till hjärtat. Egentligen sker alltsammans i hjärnan, men det är i de andra organen symtomen känns. Jag behöver vila varje dag efter att ha arbetat. Jag brukar njuta av den stunden och sova avslappnat ca 1-2 timmar. Detta går inte nu. Jag drivs av oron, hjärtat skenar och jag måste fylla tiden med något som upptar tankarna. I längden fungerar inte det för mig. Min kropp behöver vilan för att orka. De timmarna på eftermiddagen och kvällen är mina överlevnadsstunder, då jag har problem med nattsömnen. Även när jag inte vilar/sover då så infinner sig ingen nattsömn för mig som för de flesta andra människor. Så är det för oss nattdjur. Mina barn har ärvt denna plåga. Det är nu en ganska lång tidsperiod sedan jag senast kände av riktig ångest. Så är min önskan att det skall förbli. Jag avvaktar ännu till nästa vecka, ingen förändring - då träffar jag min läkare. Min största hjälp är arbetet, hundarna och barnbarnen, stunderna med dessa håller mig med näsan ovan vattenytan.
Hej...usch vad jobbigt du måste ha med dina besvär. Eftersom jag själv har haft och ibland har ångest så förstår jag vad du lider..kanske inte allt men en del. När jag har mina perioder av sömnsvårigheter känner jag mycket lättare av ångesten, det är nog A och O att kunna sova. Jag läste nyss en bra bok som handlade om att må bra..den heter "Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra" skriven av läkaren Nisse Simonsson, kanske nåt av intresse eller inte alls:)
SvaraRaderaKramar från mig och hoppas det blir bättre snart:)
Oj, nu hade du visst uppdaterat massa! Fick sträckläsa och dra ut på städningen ytterliggare.. Tack för det :) Solen lyser, tycker du om solen? Jag älskar den, log hela vägen hem. Snart är sommaren här!
SvaraRadera