Vi hann aldrig att ta den där ölen................

Vår arbetskollega lämnade oss i lördags

Plötsligt och utan förvarning. Det finns så många minnen av dig när vi talar samman om dig. Alla har sina speciella minnen. Du var en person som berörde, ingen som träffade dig kunde låta bli att ha sin uppfattning om dig. Du var en glad, omtänksam, rolig, orädd kamrat. Aldrig rädd att säga din uppfattning, oavsett om den inte stämde överens med vad andra kunde tycka. Ständigt arbetade du för att få till en bättre möjlighet för oss alla. Att gå framåt.

För dina närmaste vänner ställde du alltid upp, i allt de behövde. Du kunde alltid dra ett skämt, inte alla tyckte att alla var så passande. Men inget var med elakt uppsåt. För en del upplevde dig som bufflig, vi andra visste att du var en annan, en hjärtevarm och den mest vänliga kille. Du trivdes bra i kvinnligt sällskap. Aldrig utmanande, alltid i kompisrelation. Ingen kunde som du sjunga..... nu tändas åter ljusen i vår lilla stad.

Tomrummet är här hos oss nu. Du kommer att glädja de andra som gått före dig. En dag skall du igen berätta vitsar och kanske kan vi ta ölen då... till dess, på återseende. Kram.